måndag 14 mars 2011

Ett år, ett helt j-a år!

har det gått imorrn... sjukt!
Jag skulle in för att göra en vaginal rutinoperation, ta bort en polyp och spiralen, över dagen bara...(vilket jag iofs var nervös för) Men nåt går fel, de punkterar både livmoder och tunntarm. Ligger kvar för observation och när jag får så ont i magen att jag tror jag håller på att dö, inser de att tarminnehåll rinner ut i bukhålan och det blir en akut bukoperation! Minns inte mycket av detta pga allt morfin de sprutar in, minns inte ens om Nicke var med mig eller inte... :( Läbbigt var det i a f!!!

Hamnar på IVA med bukhinneinflammation, fattar inte allvaret förrän efteråt... tur var väl det! Hamnar i nåt chocktillstånd, känner döden krypande som en iskyla, men det var bara chock.

Hur som helst ligger inne nån vecka och blir som ett spöke, kan knappt resa mig, kutar som en 90-årig tant, och känns som om jag varit hemifrån 10 år minst, känner inte igen mig alls... Värsta traumat blev det...


Och än idag är jag inte mig själv, varken fysiskt eller psykiskt... och det kanske jag aldrig blir, men man får försöka göra det bästa av situationen och ta en dag i sänder!

Ta hand om er och era kära & nära! <3

4 kommentarer:

  1. Åh herregud Ina, vilken jäkla sjukvårdsmiss! Vad arg man blir när man läser. Vad har de sagt i efterhand att det var som gick fel? Har ni LexMariaanmält dem?
    Stackars dig, låter onekligen som ett både outhärligt och orättvist öde.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Håller med talare ovan , du borde få det fixat och dessutom få skadestånd för grovt läkare misstag.
    Kramar sus

    SvaraRadera
  3. Tack sötisar! Det är anmält till alla möjliga ställen och jag borde få ersättning för fortsatta men, då det blivit sammanväxtningar i buken som inte går att rätta till (utan att riskera att det blir än värre)...
    Men hoppet är ju det sista som överger en! :)

    SvaraRadera
  4. Nej men fy vilket h-lvete du varit med om. Fy bubblan! Jag hoppas dom kan underlätta för dig snart. Hoppas även att du kan få ett typ av skadestånd som åtminstone kan täcka den förlorade inkomsten eftersom du inte (kan?) jobba. Jag vet ju inte hur du mår idag men jag hoppas du mår bättre. Kramar/ Madde (Micaelas mamma)

    SvaraRadera