Allt kommer inte att ordna sig!

Jag måste börja se hajen i vitögat och ordna upp allt själv!
I min enfald trodde jag att Sverige var ett rättssäkert land, där bovarna får sina straff och offren blir hjälpta.
Jag trodde att om man sköter sig, pluggar, jobbar, är duktig och ambitiös skulle man komma långt här i livet... men livet ville annorlunda.

En läkare förstörde mitt liv. Jag valde inte att sabba mitt eget liv, jag knarkar inte, jag är inte kriminell jag har inte gjort något dumt, ändå straffas jag. Läkaren mår prima, handläggare, politiker och andra beslutsfattare mår prima... men jag som redan straffats får lida lite till. Säga upp mig eller bli uppsagd? Arbetslös. Med funktionsnedsättning. Utan sjukpenning. Utan inkomstbortfall från patientförsäkring. Jo, förresten, de gav 10 papp för sveda och värk, tack så hemskt mycket! Hoppas det här händer er i nästa liv! :/

Jag kommer inte att få ersättning från försäkringskassan... inte från patientförsäkringen... inte från min försäkring... inte från jobbet... så vad f-n ska jag göra? Bankrån?! Börja knarka? Hoppa framför tåget?

Näe, nu gäller det att hitta mig ett jobb som passar mig och mina förutsättningar... sälja mig själv till arbetsmarknaden... eller nåt!?! Se på mig, sjukskriven sedan 2 år, numer arbetslös, med funktionsnedsättning, behöver ha arbetsuppgifter hemifrån och endast kunna jobba mellan 50 och 70 %, förhoppningsvis(!), vill ni ha mig? Jag kommer och går lite som det passar min smärta... lugnt va?!

Ja, nu jävlar! Jag är tok-peppad! Verkligen!

Men frågan som måste besvaras nästa vecka är likt förbannat: säga upp mig eller bli uppsagd? Vilket är bäst?