tisdag 10 januari 2012

Önskar ni kunde känna en minut av mitt liv!

Alltså ni som misstror, inte förstår eller jobbar på försäkringskassan!!!

Tog mig med nöd och näppe till arbetsförmedlingen och är nu inskriven i väntan på nästa steg. Det var en pärs, klarade knappt bussresan pga smärta och illamående. Gick som 90-åring, lutade mig mot väggar för att vila och tårar sipprade... jag har sagt det förr; psykfall! men ändå inte!

Tur att min fina vän kom och hämtade mig! Tack Sandra! <3

en dag i taget, en dag upp och en dag ner... men som den kloka kvinnan över vägen sa, det kommer alltid en ny dag och den är förhoppningsvis av den bättre sorten, annars gäller det komma ihåg att de bra dagarna faktiskt kommer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar