Men oron i hjärtat för att båda ibland känner sig ensamma och inte alltid har någon att leka med gnager.
Kompisar som inte alltid är snälla.
Det är inte lätt att våga säga till när nån gör fel och att sen bli påhoppad eller retad för att man sagt till personal är inte rätt. Varför ska de snälla och braiga barnen få stå tillbaka när busarna bestämmer och röjer runt?
Nu är det jag som håller ögonen jävligt öppna och jag räds inte att prata med de det berör om detta fortgår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar