Tack älskling!

Du har börjat dra upp mig ur avgrunden och det börjar redan kännas lite bättre! Jag är så glad för din skull att allt börjar ordna upp sig och att du har tid att hjälpa mig upp till ytan igen. <3
Lite mer tid att prata med varandra, lite hjälp med barnen, lite små, konkreta "arbetsuppgifter".

Jag är gladare (solen kan ha med saken att göra ;)) och har t.o.m. hoppat ur mjukisarna och bytt örhängen, det ni! Det var inte igår! ;)

Huvudsaken jag kommer ur deppen och kan börja bearbeta magsmärtan och min framtid! Lite lättare att se framåt om man inte är nere, framförallt kunna hoppas på ljusare framtid än vad jag gör nu...